DeguOctodon degus

Degun tillhör familjen buskråttor och är avlägset släkt med marsvin och chinchillor. Deras vetenskapliga namn är Octodon degus och dess naturliga förekomst är Chile där degun lever i mindre familjegrupper. Varje grupp gräver ett system av gångar som sedan utnyttjas som skydd. Degun togs till Europa på 50-talet, då för att användas som försöksdjur. Den vilda färgen är agouti (viltbrun) och det är den vanligaste färgen även på tama degus även om olika framavlade färgvarianter förekommer. De kan bli 25-30 cm långa och väga upp till 300 gram, och de är aktiva på dagarna.
Som husdjur är degun pigg och intelligent, dess kvickhet gör att den passar bäst för lite äldre barn. Degus är långlivade och åldrar upp mot 15 år har rapporterats, även om 7-10 år är vanligare.

Skötsel
Degus är aktiva grävare och gnager mycket. Det ställer höga krav på buren som gärna får ha höga kanter eller vara av ”Dunamodell” där plasten går hela vägen upp till locket. Det är också bra om det inte finns utstickande kanter där degun kan få grepp och börja gnaga. Akvarium med nätlock och terrarium kan vara ett alternativ. Degun lever i grupper, och får inte hållas ensam. Två stycken är minimum, och det ska vara djur av samma kön. Det går bra att ha två eller flera hanar tillsammans.

Minsta mått på en bur som man får ha två degus i är 75 x 40 cm där höjden också måste vara minst 40 cm, men gärna högre. Bottenytan måste motsvara 0,3 m2 eller mer. Om du har fler än två djur eller planerar att avla gäller ännu större mått. Fyll botten med ett generöst lager dammfritt strömaterial så att djuren kan gräva gångar. Skapa en stimulerande miljö med hjälp av gångar och tunnlar, bolådor och inredning som djuren kan klättra på. Inred också med sitthyllor, minst en per djur.

Då degus gräver mycket bör vattnet serveras i en vattenflaska och det är viktigt att degus har fri tillgång på hö och gnagmaterial.


Faror för degus
Det kan ta tid innan en degu blir tam. En skrämd degu kan släppa huden på svansen, så det är viktigt att alltid agera lugnt och försiktigt och att aldrig hålla fast sitt djur i svansen.

Skydda degun från elektriska sladdar och giftiga växter om den får springa lös inomhus ibland, och givetvis också mot övriga husdjur i hemmet. En sockerrik kost är farlig för degun, som lätt blir överviktig och får diabetes, och det gäller även naturligt fruktsocker.
Utfodring
Degus får mycket lätt diabetes och måste utfodras med stor hänsyn till deras naturliga diet. Basen i födan är alltid hö och det ska degun ha fri tillgång till. Det är viktigt att alla djur i buren får plats att äta sitt hö samtidigt om de vill. Bra tillskott är olika ört- och bladblandningar som man finner i zoohandeln eller pellets avsedd specifikt för degu eller chinchilla. Enstaka grönsaksbitar, nötter eller små bitar knäckebröd kan fungera som godis, men ges sparsamt. Frukt ges i ännu mindre mängd.

Som med alla andra gnagare så växer deguns tänder hela tiden och måste slipas ned av födan djuret äter. Se till att det förutom hö alltid finns pinnar att gnaga på, men var försiktig med barrträd, päron och stenfruktsträd, då degun är känslig mot ämnen i dessa.

Avel
Det råder oenighet om hur tidigt en degu egentligen blir könsmogen. Enligt en del uppgifter är det så tidigt som vid sex veckors ålder, men det är mycket ovanligt att så unga honor brunstar. Ofta kan det ta många månader innan en hona och hane som går tillsammans parar sig.
Degun går dräktig länge, runt 90 dagar, och föder vanligtvis 5-6 ungar. Ungarna föds likt marsvinets ungar färdigutvecklade men måste ändå stanna hos sin mamma i minst sex veckor.
© 2017: Zoobranschens Riksförbund