GerbilMeriones unguiculatus

Gerbil, eller ökenråtta, som den också kallas är en familj av små gnagare från Asien och Afrika. Den art som vår tama ökenråtta härstammar ifrån är den mongoliska ökenråttan, Meriones unguiculatus. De är sociala djur som naturligt lever i familjegrupper och som i fångenskap inte får hållas ensamma. Den vilda färger är agouti; brun med ljusare undersida, men den tama ökenråttan finns i många olika färger.
SDe blir ungefär tio centimeter långa utan svans och väger runt 100 gram. De är pigga och energiska och lever i naturen i stora tunnelsystem. De kan vara vakna och aktiva både dagtid och nattetid och blir 2-4 år gamla. Gerbiler passar bra som husdjur till lite äldre barn och till vuxna, eftersom de är snabba och energiska till sin natur.

Skötsel
Gerbiler hålles bäst i par eller grupper av samkönade djur, ju större bur man har desto lättare blir det för djuren att komma överens. Sätt ihop djuren när de är unga, eller introducera en unge till en vuxen. Två vuxna djur har svårare att komma överens om de inte har delat bur sedan de var unga.

Gerbiler är riktigt duktiga på att gnaga och gräva, vilket gör att alla sorters burar inte lämpar sig för gerbiler. Så kallade Dunaburar som har väggar av plast gör att bottenmaterial och sand inte flyger ut i rummet när gerbilerna sprätter, terrarium och akvarium kan fungera bra av samma anledning. Gerbilernas gnagande kan orsaka skav i ansiktet på dem om man håller dem i en gallerbur, och det bör inte heller finnas utstickande plastdelar i buren som gerbilen kan gnaga sönder. Eftersom det är konstaterat att gerbilen har ett stort gräv- och gnagbehov är det ägarens uppgift att se till att de får utlopp för detta. Inred buren med ett tjockt lager bottenmaterial, gärna ett som det går att gräva i. Se också till att dina gerbiler har fruktträdsgrenar, pappersrullar, hundkex och träleksaker att gnaga på.

En bur till gerbiler måste vara minst 0,12 kvm2 för upp till två gerbiler, med en höjd på minst 20 centimeter; vilket motsvarar en bur med måtten 50 x 25 x 20. Detta är minimimått, försök att köpa en bur som är mycket större än så. Gerbiler vill förutom en inspirerande inredning ha hus att gömma sig i, och en skål fin sand som de använder för att rulla i och på så sätt sköta pälsen, och de går även på toaletten i sanden. Ett bra knep för att upprätthålla hygienen är att byta sanden ofta.


Faror för gerbiler
Som med alla smådjur tål inte gerbilen att ramla ned från höjder eller att bli tappat. Gerbiler är ganska kvicka djur, så om mindre barn ska hantera dem måste detta ske under överinseende av vuxna och helst när de sitter på golvet. Andra husdjur kan innebära en fara för gerbilen, och det är viktigt att se till att gerbilerna inte kommer åt att gnaga på sladdar eller giftiga växter när de får springa fritt.

Ge inte lök eller mat som är kryddad eller sötad.
Utfodring
Gerbilen är en allätare. Grunden i foderstaten är en pellets särskilt anpassad för arten, och som komplement kan man ge en fröblandning för stimulansens skull.

Gerbiler ska ha fri tillgång på mat, men låt den största delen utgöras av pelletsen. Utöver torrfodret kan gerbilen äta torkade blad- och örtblandningar som säljs i zooaffärer och små tillskott av grönsaker, frukt och även magert kött eller ostbitar.

Avel
Gerbilhonan blir könsmogen när hon är 8-12 veckor gammal och föder vanligen 5-6 ungar 21-25 dagar efter parning. Ungarna föds hårlösa och är blinda och döva. De diar i en månads tid men bör stanna med sin mamma och pappa tills de är sex veckor gamla.
Hanen hjälper vanligtvis till att ta hand om ungarna, och det händer att avelspar blir monogama, dvs det kan bli svårt att para ett vuxet djur ur ett etablerat avelspar, med ett utomstående djur.
© 2017: Zoobranschens Riksförbund