LeopardgeckoEublepharis macularius

Leopardgeckon är en marklevande, nattaktiv ödla från Mellanöstern och Indien. Den är som namnet antyder leopardfärgad, gul med svarta fläckar. I hobbyn finns det många färgvarianter, så kallade morpher. Leopardgeckon är uteslutande köttätande och jagar insekter på marken och i hålor. Den kan klättra lite grann, men inte på släta väggar som en del geckoarter, den saknar häftlameller på fötterna. Dess naturliga miljö växlar mellan gräsområden och torrare områden, under dagarna drar de sig tillbaka till hålor och andra skyddade platser.
Som husdjur är leopardgeckon lugn och kan bli ganska tam, men den är inte den mest aktiva av ödlor. En vuxen leopardgecko inklusive svans blir ungefär 30 cm och de kan bli uppemot 20–30 år gamla.

Skötsel
Underlaget i terrariet kan bestå av bark, jord och/eller sand. Inred också med stenar och rötter för att skapa grottor och en stimulerande miljö. Vatten ska hela tiden finnas tillgängligt i en skål, och en större skål med badvatten kan också erbjudas. Man kan hålla leopardgeckon ensam, eller flera honor tillsammans, eller en hane med en eller flera honor. Två hanar går däremot inte då de kommer att slåss.

Ett terrarium med inbyggd ventilation är att föredra framför ett akvarium som lätt får för dålig ventilation. Temperaturen regleras med hjälp av en värmelampa och den bör vara mellan 25–30 grader på den svalare sidan och upp mot 35 på den andra. Värmestenar är mindre bra då ödlan har svårt att känna om den blir för varm och kan bränna sig. Terrariet bör också innehålla en fuktlåda, som kan bestå av en plastlåda med ett uppklippt hål och mossa som man håller fuktig genom att spraya den regelbundet. Detta underlättar bland annat ödlans ömsning. Belysningen över terrariet kan vara av vanlig lysrörstyp, eller innehålla en mindre mängd UV-ljus. I naturen rör sig inte leopardgeckon ute under dagtid.

En vuxen leopardgecko behöver ett terrarium med en yta på minst 0,36 m2, vilket motsvaras av ett terrarium med bottenmåtten 80 cm x 45 cm. Höjden är inte lika viktigt då leopardgeckon inte klättrar så mycket, men 30 cm är ett minimimått.


Faror för leopardgecko
Det vanligaste felet som drabbar reptiler är att ägaren inte har tillräcklig kunskap och på grund av detta inte tillgodoser alla ödlans behov. Det är viktigt att terrariet och skäggagamen sprayas regelbundet så att inte ömsrester fastnar i svans och runt fötterna och stryper blodförsörjningen dit, alternativt så bygger man en låda med mossa som man håller fuktig. Leopardgeckon ska inte vara ute och springa på golvet. Våra golv är för kalla och dragiga för att de ska må bra av att vara där någon längre stund.
Så kallade värmestenar rekommenderas inte då de kan bli för varma, ödlorna har själva svårt att känna detta i tid och kan bränna sig illa.
Utfodring
Leopardgeckon är en insektsätare och vill oftast ha levande insekter. Beroende på ödlans storlek kan foderdjuren bestå av syrsor, gräshoppor, kackerlackor, mjölmask, zoophobas och någon enstaka gång en (död) musunge, en så kallad pinkie. Pudra maten med kalcium- och vitaminpulver.

Maskarna kan man lägga i en skål medan syrsor och liknande släpps in i terrariet vid matning så att ödlan kan jaga dem. Mata inte mer än att ödlan äter upp alla foderinsekter. Det är viktigt att de levande foderinsekterna har ätit ordentligt innan de matas till ödlan, på så sätt blir de mer näringsrika.

Avel
För leopardgeckon är det vikten snarare än åldern som avgör när den blir könsmogen. För honan sker detta när hon väger ungefär 30 gram, vilket brukar vara när hon är ca 10 månader, men det kan inträffa tidigare beroende på utfodring. Hon ska inte paras förrän hon är minst ett år och väger minst 40 gram.
Honan kan lagra sperma och lägga flera kullar utifrån samma parning. Hon lägger ibland ett, men oftast två ägg, med ungefär en månads mellanrum. Äggen har mjukt skal och honan kommer att leta efter ett fuktigt ställe att lägga dem, då är det extra viktigt med en fuktlåda med fuktad mossa i. Äggen kläcks efter ungefär två månader, lite beroende på temperatur.
© 2017: Zoobranschens Riksförbund