Skäggagam

Skäggagamen är en pigg och trevlig ödla från Australien. Den tillhör släktet Pogona och det finns två arter som är relativt vanliga som husdjur, nämligen Pogona vitticeps (Vanlig skäggagam) och Pogona henrylawsoni (Dvärgskäggagam). Den vanliga skäggagamen blir ca 60 cm lång inklusive svansen och dvärgskäggagamen blir ungefär hälften så lång. Skäggagamen lever i ett ökenliknande klimat där den jagar insekter och söker efter blad och grönt att äta.
Skäggagamen är allätare, de yngre djuren äter en diet hög på protein, och ju äldre de blir, desto mer minskar proteinbehovet

Skötsel
Akvarium är olämpliga som hem åt skäggagamer eftersom de inte har någon vidare ventilation, i terrarium finns det luftspalter som främjar ett bra luftutbyte. Bottenmaterialet kan bestå av en blandning av jord och sand, och inredningen kan bestå av stenar och akvarierötter, då skäggagamer är duktiga klättrare.

Skäggagamen behöver en solplats där temperaturen ligger runt 35 grader och en hörna där temperaturen är ca 10 grader lägre. Någonstans i terrariet ska det finnas UVA-och UVB-ljus, antingen i form av ett lysrör som ger ifrån sig detta ljus eller genom en kombinerad värme- och UV-lampa.
Utan detta ljus kan inte ödlan skapa D3-vitamin, och utan D3-vitamin kan den inte ta upp kalcium korrekt. Byt UV-källan regelbundet, allra minst en gång om året eftersom effekten avtar snabbt.
Utrusta också terrariet med mat- och vattenskål, och en större skål för badvatten. Spraya också terrariet regelbundet med en blomspruta med rent vatten i, detta underlättar bland annat ömsningen för ödlan, dvs bytet av det yttersta skinnlagret.

Det minsta måttet på terrarium man får hålla en vanlig skäggagam (P. vitticeps) i är 0,9 kvm, vilket motsvaras av ett terrarium på 130 cm x 70 cm. Lägsta höjd är 50 cm. Om djuret blir över 51 cm långt gäller större mått. Som vanligt är detta bara minimimått, det bästa för djuret är att få så stort utrymme som det bara är möjligt.


Faror för skäggagam
Det vanligaste felet som drabbar en skäggagam är att ägaren inte har tillräcklig kunskap och på grund av detta inte tillgodoser alla ödlans behov. Det är viktigt att den har UV-ljus och att detta inte är för gammalt. En skäggagam som inte får UV-ljus blir med tiden benskör och i förlängningen leder detta till döden. Det är också viktigt att den sprayas regelbundet så att inte ömsrester fastnar i svans och runt fötterna och stryper blodförsörjningen dit. Skäggagamer blir ganska tama snabbt, men de är starka och kan tappas om man inte är beredd på att de sprattlar till. Ödlan ska inte vara ute och springa på golvet mer än korta stunder då den är under uppsikt. Våra golv är för kalla och dragiga för att de ska må bra av att vara där någon längre stund.
Så kallade värmestenar rekommenderas inte då de kan bli för varma, ödlorna har själva svårt att känna detta i tid och kan bränna sig illa.
Utfodring
Skäggagamen är omnivor, dvs allätare. Den utfodras med insekter och maskar, t.ex. mjölmask och zoophobas, och grönsaker, gräs och ogräs och örthöer. Unga skäggagamer äter till största delen insekter och ju äldre de blir övergår tyngdpunkten i dieten till vegetabilier.

Bra grönsaker är obesprutad roman, ruccola och machésallad och mindre bitar grönsaker. Det går också att plocka mycket grönt utomhus på sommaren, t.ex. klöver och maskrosblad.

Avel
Skäggagamer blir könsmogna vid ungefär ett års ålder, ibland tidigare, men honan bör inte paras förrän hon är minst 18 månader. Honan kan spara och portionera ut sperma till flera kullar efter en lyckad parning, den första kullen ägg brukar komma efter 2–4 veckor.
Antalet ägg kan variera från något halvdussin upp till två dussin och det tar runt två månader för dem att kläckas.
© 2017: Zoobranschens Riksförbund